Bitter
Mår så jävla konstigt, känns som faktiskt inget är riktigt okej, men när någon frågar så kan man ju inte säga att det inte är så bra. Folk börjar snacka om att man ändå har det rätt bra. Lyssnar på Siebensünden just nu. Känns perfekt för tillfället, tungt mörkt och bara rakt av. Blir så helvetes trött på allt jämförande och att bara för jag syns i sociala sammanhang och har folk på besök så är jag inte ensam. Jag är i behov av någon människa som. Liksom inte ser annat framför. Jag måste säga att jag behöver en själ som bryr sig mer djupgående. Nån som man kan finna öm och fin kärlek som finns mellan människor. Eller finns det, jag kan säga att vissa visar det. Vissa inte. Vissa ser löjliga ut, vissa inte. Folk är inte perfekta, folk är inte snygga eller fula. Folk gillar nån och andra inte, att folk säger att en viss person inte passar än är ganska djupgående. Visst finns det hatiska äckel men ändå. Jag är jävligt bitter, jag vill inte dränka min glädje. Det leder mig till att jag blir missnöjd och jag pratar med nån och dom få höra det. Så är det tillbaks på ruta ett.
Ni dränker er glädje... och ger mig ert hat!
